Eftersom att jag har ett starkt mönster av att alltid vilja göra allt och vara perfekt så vill jag berätta att så inte är fallet. Med definitionen av ”perfekt” i detta fall som utan motstånd, svårigheter, fulländat från första början, alltid avslappnad och i visdomens djupaste brunn. Å nej, så är det inte. Vissa dagar är ett helvete, då motstånd i olika former kräver allt av själens villighet att komma till yogamattan. Då känslor av sorg, smärta, ilska som inte blivit omhändertagna behöver bli närvarande och upplevda. Upplevelsen av känslorna för mig närmre sanningen i universum och kärleken som alltid är närvarande. Innan jag tillåter mig att känna det som verkligen är där mår jag hämskt, ångest, agression, stess, avstängd, ogrundad. Eftersom känslor lagras i kroppen, ofta i mage och höfter (men vi har alla även våra personliga platser där vi stoppar undan känslor och lagrar stress), kommer dessa att komma fram ju mer yoga du gör i och med att yogan kommer att föra energi, frisk luft och medvetenhet till dessa delar som blivit stängda/låsta. Ibland har det blivit utmanande knutar att jobba med. Ibörjan kan det vara svårt att bli medveten om dessa känslor för du har förnekat dom så länge. Men JAG upplever, och märk att detta absolut inte är så som alla ser på det, att de gånger mina känslor inte får vara närvarande när jag gör min yoga så blir det bara mekaniskt, en prestation och som att göra gymnasik. Det är inget fel på gymnastik men åter igen det är inget JAG är intresserad av. För mig innebär yoga enhet på alla plan dvs ett andligt utövande som jag tillåter smälta samman med hela mitt liv. Mina känslor är guld värda på dena resa.
För mig innebär ”perfekt” att allt är precis så som det ska vara. Att tro att vi kan veta bättre än universum eller dömma det kosmiska, gudinna för att de handlingar vi utför inte ger det förväntade resultatet är bara att skapa huvudbry och problem för sig själv. Att Dömma andra för att det från vårt eget begränsade perspektiv ser ut som att de val dom gör är fel val är lätt när man tror att man själv sitter inne med all viktig kunskap. När jag såg detta dömmande i mig själv kände jag mig lättad av att ha sett det. Det är ändå inte något som försvinner ï samma stund du ser det, de uppstår ibland en ”kamp” med egot som vill ha rätt, veta bäst och vara bättre. ”Om alla bara gjorde som jag skulle världen vara mycket bättre”, det fungerar inte så. Universum och gudinnan vill uppenbarligen manifestera sig på alla dessa sätt, var ödmjuk. Du kommer aldrig bli mer älskad än någon annan pga det du gör, du kommer bara bli fullkomligt och totalt älskad av gudinnan och universum, alltid, precis som alla andra.
Ha en fantastisk och ödmjuk dag. Jag är taksam för denna dag och detta liv.
